tvivlar på att man kan säga att en begravning är mysig, men jag säger det iallafall.. mias begravning var mysig, därför det kändes som om hon var med oss. den var så fin! släkten, blommorna, kistan.. denna begravning var konstigt nog inte så jobbig, för jag kunde knappt sluta le när jag tänkte på mia, så som jag minns henne. glad och sprallig. men verkligheten slog ju självklart in då vi skulle säga farväl.. med pappa i handen, pussade min ros och la den mjukt på kistan.. mia lilla... :/