så många gånger jag varit in på toan hos mamma och jag har aldrig kunnat låta bli att läsa på den lilla tavlan som sitterdär inne, och jag har tänkt och funderat så mycket kring den var enda gång, och nu först, äntligen, tar jag ett steg till och förstår den.

våga ta steget

ibland så känns det som

om livet helt står still

och just det man är i

är inte det man vill

man känner sig så svag

så vilsen och så feg

så känns det till den dag

man vågar ta ett steg

så öppnas nya vägar

och man får perspektiv

och plötsligt kan man se

hur man vill ha sitt liv

och när man blickar bakåt

när man har fått distans

så ser man att det svåra

var källan till en chans

imorse var jag uppe med tuppen och om jag sovit skönt, ja verkligen. minns inte ens när jag klev upp och hämtade zion då han var hungrig. och imorse syntes det på ögonen att jag sovit väldigt skönt och djupt. åkte in till stan och hämtade pelle. nu har han eldad så det är lite behagligare här. syster är påväg hit nu också, och mamma kommer vell hem inom några timmar hon med. zion har nu somnat i min famn så mysigt. han är så snygg idag i sin 70tals sparkbyxa med ett hjärta på rumpan och sin snigel body! dock snorar han ner den så mycket så det är inte så mysigt längre.. han är så sjuk min lilla baby.. försöker puffa ut med en sån där liten pip men det går inget bra.. hosta har han också och han hostar så ynkligt att man bara vill typ pusha på på magen hans så han tar i.. måste vara en riktig plåga för små barn när dom är sjuk!

sitter nu och kollar på typ sån här pengainsamling dom har på tv till barn som inte ha det nå bra. rätt intressant. visste ni att det dör 9 miljoner barn varje år, varav mååånga av dom vet dom inte ens hur. och att det finns 7 år gamla barn som sniffar lim och tar massa droger.. helt sjukt hur världen ser ut på vissa ställen.  kunde jag på något sätt göra något skulle jag nog lägga ner hjärta och själ på att hjälpa till så mycket som möjligt..

jag märker hur mycket mer man bryr sig när man själv fått barn, för förr om jag läste något i tidningen om något barn som blivit mördad eller dött på annat vis så visst kände man med föräldrarna mfl, men nu kan jag nästan lägga mig storgårtandes över tidningen och skrika varför och slita sönder tidningen?! nej, men det är nästan så iallafall. man är så rädd att något ska hända sitt eget barn och, det känns ändå fel att säga att man förstår när man inte är med om det själv men, man förstår föräldrarna vilken galet stor sorg dom tvingas gå igenom..

så stark kärlek till dig min lilla älskling och aldrig ska något få hända dig, jag ska alltid vaka över dig.

nu ska jag bädda ner zion och sen gå och se efter vad pelle gör.

JAG ÄLSKAR DIG!!