Alla inlägg den 23 oktober 2009

Av carolina - 23 oktober 2009 23:44

jag sitter nu här och undrar hur man ska leva sitt liv egentligen. börjat få ångest då jag tänker på var jag står idag, och hur kort tid man har att leva. jag behöver inte tänka så djupt för att bli stressad, ja, det är ju just det jag blir. stressad och rädd över att jag inte ska hinna dit jag vill. står jag kvar där jag står nu så kommer jag nog ingenstans och jag kommer definitivt att ångra det senare i livet. men samtidigt är det det här jag vill bara jag vågar ta tag i det och stå på mig så blir nog denna väg också väldigt bra tillslut. för en familj är det jag vill ha. jag vill att zion ska växa upp i en lycklig familj där mamma och pappa är glada på varandra, där han får kärlek från oss båda, samtidigt! jag vill alltid zions bästa, och han får det bra vilken väg vi än väljer att gå, men vi ska själv må bra i våra beslut också.


nu har jag blottat oss lite för mycket känner jag nu efter dessa rader, men jag väljer att låta det stå kvar och inte sudda. jag ser det som ett steg framåt.




jag känner lust.

  

Av carolina - 23 oktober 2009 13:19

nu fick jag precis reda på att ninja är död. jag lämnade henne till jons kompis emil då vi flyttade, just pga flytt och att han ville ha henne för han alltid gillat henne. men så när han började jobba i norge igen så lämnade han över ansvaret till tommy, en annan kompis till jon. och han tog bort henne för ett tag sen, utan att kolla med mig? om jag kunde hitta någon ny husse/matte som bodde ute på landet eller så. det gör så ont i mig att han bara tog bort henne sådär utan att säga något!! fy vad arg och besviken jag är nu. kan inte förstå att hon är borta, även om det var det bästa att göra så hade jag iallafall viljat träffa henne en gång till. GUD VAD ARG JAG ÄR!!!!!!!!!!!!!!!

Av carolina - 23 oktober 2009 12:40

iförrgår for vi till pappa och lämnade paket och vi fick mat där hemma, jätte god gryta! therese tyckte att vi skulle ha lill lördag så vi fick glass som efterrätt. sen slog vi oss ner i soffan och kollade på barnprogram. lukas låg på soffan fast upp och ner och zion låg på golvet en bit framför honom, lukas skrattade då han blev kittlad av therese och zion gjorde en min och ljud vi aldrig hört så vi skrattade och jag så att tårarna rann. men efter några gånger var det inte så roligt längre för då såg vi hur zion skakade och visste inte vart han skulle ta vägen. liten stackare blev ju rädd och ingen förstog det. ana om jag haft dåligt samvete? fy, det är nästan så jag kan börja storgråta nu. av det lilla känner jag mig som en jätte dålig mamma som inte förstog!!

nog. resten av kvällen var vi bara hemma och jag såg på tv och jon satt vid datorn. igår låg vi bara hemma också, hade inte ens orken att klä på mig riktigt, vi låg bara och lökade i soffan och emellanåt busade med zion, förns vi bestämde oss för att åka på macken, då åkte kläderna på. vi köpte lite godis och dricka vilket det var länge sen vi handlade, nå iallafall godis!


zion har verkligen fått något sprätt nu, tidigare idag så såg jag honom kravla sig fram till dom två bokhyllorna i andra sidan vardagsrummet, han tog vägen under mina ben som jag hade liggades på bordet, rundade rumsavdelaren och sen vidare och en stund senare nådde han sitt mål, den lilla voffsingen han trodde han var jagade en flaska haha. sen retade jag honom tillbaka med att ställa den en bit framför honom hela tiden, tills han var tillbaka på ruta ett och där stannade han då. han är världens gulligaste alltså!


just nu så ligger han nedanför mig och försöker få tag i pappa jons grejer, men nej.

nyss så åkte jon iväg till bergsjö, själv vet jag inte alls vad jag ska göra idag. antingen tar jag och åker upp till mamma eller så stannar jag hemma. kanske någon vill göra mig sällskap?


jag tänker mycket på en vän jag hade för ett tag, en väldigt bra vän som senare kom att bli min bästa vän. jag är så ledsen att han inte får se min lilla son, han som älskade barn och bebisar.. att han inte finns alls.. gud så vi saknar dig! han visste mina tankar om att bli gravid, att jag inte kunde. jag tror att det var han som hjälpte mig, han såg till att jag fick den chansen och jag önskar att jag fick chansen att tacka dig. min vän.

Ovido - Quiz & Flashcards