igår blev jag hemma för jag inte sovit något på natten alls, så frida cyklade hit på morgonen och skulle sova med mig, men såklart så ska hon stöta på chefen.. proopy! meen, hon sa att hon skulle hämta alvedon så tji fick han och stack iväg.. låg och pratade en massa o knölade ner oss i mina täcken och kuddar, sen somnade vi så cute.. sophie ringde och väckte mig ett antal gånger och sen skulle hon också komma tydligen, klart man vill joina mig och fruj i sängen, utan tvekan allså! låg och myste och pratade en massa, behövdes! sophie stack iväg till skolan igen och senare drog fruj också, blev då ensam och kunde fundera lite och koppla av själv.. duschade och sen drog jag iväg till victor för att sova, å inte bara de att vi somna utan vi somna tidigt också, typ halv 10! >.< som victor sa, vilka stjärnor vi är!

woke up o typ mådde awful as hell! struttade iallafall iväg till bussen och kallt å jävligt var det men fick stå ut.. fick sött sms av victor å så lätt var min dag räddad! .. men.. både mitt knä och min höft kände sin rätt att ta en vila mitt upp i allt gående så där gick jag och från en sekund till en annan så vipps så såg jag ut som en haltandes kärring på 60 bast.. fan att dom jämt ska låsa sig.. x( så det las ju på 10 minuter på färden men jag hann till bussen anyway! =) ringde fruj och hon fick vara med mig och leka inbrottstjyv, fast bara i telefon men hon hade inlevelsen med sig! fick klättra genom pannrumsfönstret för att smarta jag glömt att både ta med mig min egen nyckel och hänga ut xtrakeyn.. så där klättrade jag in med rumpan före, in i massa spindelnät å min värsta fobi är spindlar men jag kämpade faktiskt med tanke på att jag inte ville sitta ute å frysa häcken av mig till 4..

så nu är jag inne iallafall, gjorde sockerkaksmet å sitter och sliskar i mig det, ska nog hoppa i sängen strax men kex skrev nyss på msn och det är inte vanligt så ska nog snacka lite med honom, å sen.. bädda ner mig!
jag älskar victor, å mina vännor!



det känns faktiskt helt enkelt underbart just nu.. påväg tillbaka! detta har nog varit mer som en prövning än ett avslut.. men man får nog tänka sig för och lära sig av sina misstag, annars kommer man inte långt här i livet.. kanske är detta äkta, eller bara en sak vi kommer att roa oss med ett tag.. men, för mig känns det äkta! jag har ingen som hellst lust att vända tillbaka.. jag vill stanna här för evigt! det är en sån omtumlande känsla av allt på samma gång.. det är underbart men samtidigt en hel plåga, men jag väljer att stanna.. för jag älskar min karl!