när jag träffade sandra häromdagen och hon frågade lite hur förlossningen gått osv, insåg jag hur illa det egentligen gick till.. och ju mer jag tänker på det mår jag bara sämre.. blir så deprimerad..

att bli sövd utan att någon informerat om det innan, hann inte ens säga något till jon innan dom sövde ner mig.. jag fick inte höra vår lilles första skrik eller få hålla honom, ens se honom! ingen fanns där med mig på uppvaket då jag vaknade, jon kom och han fick berätta att vi fått en pojke och jag fick se kort på honom bara..

vakna upp utan mage och ingen bebis i sikte var hemskt.. jag minns inte ens hur jag reagerade, jag tror inte ens jag kunde vara glad, nog för att jag fortfarande var så yr och helt borta men fick inte känna riktiga lyckan eftersom jag inte fick se honom eller så. blir så arg på personalen nu i efterhand då jag nu ser hur dålig dom var på att informera om allt som hände! fick ju inte ens veta varför han låg på neonatalen.......

fy.. idag är jag så arg och deprimerad.

nu idag så är jag ju överlycklig över lilla zion, men jag tycker inte att jag fick en bra förlossning med tanke på allt..