jag famlar runt i mörker, hittar inte ut, har tagit tre steg tillbaka och ljuger för mig själv och för alla andra. jag kan lögnerna likt jag kan tabellerna och siffrorna. jag vill inte finnas, vill finnas mer, vill inte finnas alls. isolerar mig, gömmer mig, vill synas mer. ångesten kväver skriken och jag famlar efter kontroll, efter något att hålla fast vid.

deltidsdeprimerad. kroniskt deprimerad.
jag faller i perioder trots styrka och mod.
och ingen kan nånsin klandra mig för att jag inte försöker,
att jag inte kämpar.

gud och hans moster vad allt är krångligt just nu. får inget grepp om någonting nu känns det som, inte ens mig själv. äh, jag fortsätter slurpa julmust och berättar om dagen istället..

jon gick aldrig på skolan idag för han slarvat med plånboken. ida kom hit på en kaffe sen traskade vi vidare hem till henne för att dra på promenadkläderna. var ute och gick 1 timme, skönt men det var lite kyligt i dimman. kom hem och vi lunchade ihop.. föresten så börjar jag misstänka en öroninflammation, bara att mosa lite sån där växt som doftar citron och häva in i öronen ikväll då. väntar på att mörkret ska falla över byn nu så jag får tända lite ljus här hemma och slänga mig i soffan. jon är på träning och kommer hem kring 9 tiden tror jag. ida kanske bjuder över mig på en kopp te när hon slutat jobbet också. precis nu vet jag inte vad jag ska göra, hitta något pyssel då kanske. sätta på lite lugn musik och varva ner aningen mycket. ha en bra kväll!

underbarnet leker med navelsträngen.